När min pappa fyllde år så fick han en biljett till VM-kvalmatchen i handboll mellan Sverige och Montenegro. Vi brukar gå på fotboll men det här gången bytte vi koncept litegran. För att pappa skulle få sällskap köpte vi biljetter till mig, stora N och M också. Igår va det dags. Stora N har verkligen sett fram emot matchen, hans första landskamp.
Vi hade jättebra biljetter, 7:e raden och precis vid mittlinjen.
När lagen hade ställt upp sig och nationalsångerna skulle spelas blev det mycket pinsamt det som spelades var inte Montenegros nationalsång utan någon helt annan.
Spelarna löste det själva genom att högt sjunga sin nationalsång medans publiken klappade takten.


När de spelade upp sveriges märkte jag att stora N inte alls kunde texten, trode man fick lära sig den i skolan men tydligen inte.

Stora N tyckte det var jättekul och hängde med och höll reda på målen. Men hann också gör "kaninöron" på M



Matchen var mer spännande än välspelad, med en hel del slarv från Sveriges sida. Som tur var lyckades "vi" få in det avgörande målet när det var sådär 1 sekund kvar av matchen. Nu skall vi bara försöka vinna lördagens bortamatch så är Sverige klara för VM i Spanien nästa år. Håll tummarna