Hemma på ön

Nu i helgen har det varit liv och rörelse här på ön. Det är Lidingöloppshelg vilket betyder mycket folk, avstängda vägar, kaos och lite folkfest. Av dom som är uppväxta på ön är jag nog en av få som aldrig sprungit ett endaste lopp, inte ens som barn. Men i år skulle M springa. Det var 6 år sen sist, träningen har varit bra men startade kanske lite för sent för att vara helt perfekt. Jag tog mig hem till familjen R (stora och lilla N var utportionerade till mormor och farmor) och tillsammans gav vi oss ut i spåret för att heja. Vi ställde oss ett par kilometer från mål straxt efter den beryktade Abborrebacken (mördarbacken också kallad). Man fick se väldigt många olika springstilar för vissa såg det riktigt riktigt tungt ut. När M kom förbi såg han riktigt pigg ut (för att ha sprungit 28 km) men hade tyvärr fått riktigt ont i knät så han kunde tyvärr inte springa ordentligt i backarna. Men i mål kom han på 3.03. Mycket bra kämpat M, jag är så stolt över dig!!



FOTO: PRIVAT (tack Eva för bilden)